Anna

20 oktober 2012 22:53

Tungt...förstår...

Kanske det behöver hända någonting?
Någonting annat att sätta tankarna i?

Eller har man det bara så bra att man inte ser sin egen lycka?
Vet du vad Lena! Det finns många där ute om skulle dö för att få det du har!
Och du behöver inte gå vidare! Stanna bara upp och va tacksam, för allt du har och fått uppleva!
Du är inte värd att gå och känna dig usel och värdelös!
Måste själv ta mig ikragen ibland!

Nä, nu låter jag religös.
Tokfina hundar har du!
Och jag älskar din blogg!
Vill bara trösta...
Sov gott!
Imorgon jobb här!
Kram Anna

Lena

21 oktober 2012 09:44

Tack♥ förstår, men förlusten skulle ingen dö för att få uppleva...
Kram♥

Piedra

21 oktober 2012 09:14

Du ska inte lyssna på dem som säger "Gå vidare" e. Det enda sättet som finns att bearbeta sorgen är att vara i den. Att våga vara i sorgen tills smärtan börja klinga av. Det tar tid - lång tid - och det går, som du har märkt, i vågor. Du är inte knäpp! Din sorg är helt normal. Du behöver inte rycka upp dig, vara tacksam, gå vidare eller distrahera dig; du behöver bara vara du och göra precis det du gör. Stor tröstkram! ♥♥♥

Lena

21 oktober 2012 09:42

Tack♥ Tack♥
Kram♥

paloma

21 oktober 2012 12:44

Vilka härliga bilder på dessa sötnosar! När de tar tassarna så där med;) Underbara hundar<3
Petrus är i himmelen dit vi med kommer en dag! Han leker på ängarna och flirtar med de andra söta tikarna som är där!
Förmodligen ser min Marcus till att han sköter sig med! Tänk en dag möts vi alla där! Då kommer de roende och hämtar oss!<3 För dom är inte väntan lång
men för oss som är kvar känns det som en evighet!
Men vi hinner nog dit vi med , tills dess gosar vi och kramar de som finns här hos oss här! Och nu!
Men vi har dem i tanken och våra hjärtan!
Och dom glömmer oss aldrig! Det är jag över övertgad om!
Styrkekram

Lena

22 oktober 2012 11:07

Ja våra gullisar! hi hi... :))

Tack för dina fina rader♥
Åååå jag är säker på att Petrus leker med din Marcus!!! för Petrus tok älskade barn!!! han blev helt lyrisk när något barn närmade sej när vi var på promenad & kom den vänner hit med barn så var han i himelriket av lycka!♥ hi hi...
Än en gång, Tack♥ & jag vet att du förstår♥
Kram♥

Kerstin

21 oktober 2012 18:08

Jag har också förlorat en mycket älskad hund, han dog en alltför tidig död i augusti och jag saknar honom varje dag trots att jag har två älskade hundar kvar, det gör så ont och det kommer att ta tid. Bry dig inte om dom som inte förstår. Mando diao är en tröst, lyssnar ofta på deras låtar.

Lena

22 oktober 2012 11:02

Tack♥ vår Petrus somnade åxå in i augusti, allt för tidigt...
Dina ord värmer så♥
Kram♥ (vem du än är♥ )

Tina

21 oktober 2012 19:29

Vilka härliga bilder. Tycker precis som en ovanstående kommentar. Stanna o bearbeta din sorg, och i hjärtat förvaras din vovve på en säker plats. Jag har två vovvar<3 som nu e 14 år gamla båda två, Man älskar ju dessa djur till förbannelse. Och vill ha dom för evigt vid sin sida, men du har han för evigt fast i hjärtat. Finaste platsen man tillägnar någon.

Lena

22 oktober 2012 11:00

Tack för dom fina orden♥ dom värmer♥ Tack♥
Kram♥ (vem du än är♥)