Så satt vi i Gullan igen, ut på nya äventyr. Åkte vägen förbi Torsångs cafe, tänkte en glass, Märta & Malte gillar verklgen att bara sitta & titta på allt vi åker förbi ...

... men på röda cafet var det fullt med båtar...

... & på gula cafet rakt över älven var det åxå lika trångt, så vi kuskade vidare till...

... Motormuset iställe, där har dom åxå glass, har du portmonän sa jag till gubben, nej jag har ingen, har inte du din med? -ja där stod vi utan pängä!  bidde ingen glass den här gången  

kuskade vidare i solen, ut i Lillälva som vi säjer, där kom en båt & svichade förbi... men vände om i farleden & kom emot oss...

... nej det är inte sant!! min vapendragare & vän var det ju!!  gisses så kul att ses, höll ihop båtarna & pratade på en stund, härligt!!  

Så for dom vidare, fort fort & vi tuffade i maklig fart vidare...

... till Hällorna, en så vacker plats, det var hyffsat lungt & vi fikade & åt mat, sedan hände nått, vinden vände & det började blåsa som bara den...

Min brors/frus båt slet sej, dom kastade sej i den & min gubbe hjälpte till att hålla den medans dom drog sej ut... pust...

... det syns inte på bilden hur stromigt vattnet var...

Jaha, i med allt i vår båt, lade min mobil i väskan, gubben lastade i den, vi funderade på hur i hela friden vi skulle komma iväg utan att Gullan blev skadad av stenhällen... DÅ! gav även vårt ankare upp & hon var lös! nu var goda råd dyra   gubben kastade sej i, jag höll i repet tills han firat ut sej & där for han iväg -by by  

Kvar stod Märta, Malte & jag & mobilen i väskan på Gullan -jo tjena!    

Han försökte gå in längre bort vid en brygga, men det blåste för hårt...

Vi kunde inte prata med varandra, det blåste så högt, men jag började gestekulera till honom, som charader  att jag skulle GÅ genom skogen till andra sidan & han skulle åka runt, för där var troligen lä... efter en stund kom en -tummen upp därutefrån  

Malte, Märta & jag gick... å shit pomfritt vilken terräng... men det fanns ju inget val, genom ett träsk typ, kom fram till andra sidan, han såg mej inte!   så frustrerande! till slut fick han syn på oss, där var det lungt & han kunde stänga av motorn & vi kunde prata, men inte komma i land, vi enades om att vi skulle gå till änden av ön, där fanns en lång brygga på en tomt.

Traskade vidare i den mest äckliga terräng, kom förbi en vänlig familj, dom tyckte vi kunde stanna kvar hos dom ha ha  hade bara en liten badbrygga, så där kunde inte Gullan lägga till, skrattade & sa att jag skulle bara korsa deras tomt för att ta oss vidare till en brygga längre bort  

Gud så skönt när vi såg honom!!!  

Märta & Malte var trötta, jag plockade hur många fästingar som helst på dom!! som kröp på deras kropp, än har jag inte kollat genom mej, tycker det kryper överallt...

Invirade somnade dom på väg in till hamnen...

Vi åkte in till hamnen då mörka moln hopade sej, men något regn blev det inte, har båtarna bredvid varandra nästan, så vi satte kvar länge & pratade...

... matade änderna för fulla muggar!...

... & även pippisar av olika slag  

Så blev det hemfärd i solnedgången som var så vacker...

... & Gustav Vasas dass lystes upp så fint av kvälls solen

Otroligt mystisk himmel på hemvägen, så vacker...

... & här hemma var den orange.

Kom hem vid halv tie, åt mat & sedan somnade dom 3 på golvsängen, själv läste jag några kapitel i en bok jag fängslats totalt av!!

Nu ska jag ansluta mej till övriga skaran.

                        Kram & godnatt