GeddFish

27 februari 2013 11:05

Jag förstår dig, Lena, så innerligt väl! Jag saknar jag också! Det går aldrig över! Snyft ♥
Såg ett program på TV igår, om en känd plats som vi varit på tillsammans, då kom tårarna. Det är så många saker som dyker upp för en. Men det är tur att vi har de goda minnena!
Och bara en sådan sak, som att svägerskan ringde igår och berättade att de hade bokat en resa tillsammans med ett annat par, blev "men jag, då?" jag ville jag med! Suck...
Ha det så skönt i solen! Nu ska jag ut lite. Kram, finaste vännen♥ /Gerd♥

Lena

27 februari 2013 20:19

& jag förtår dej♥ vi får leva i våra pararell filer, som jag tycker är en så fin beskrivning på sorgen...

Kram♥

M

27 februari 2013 11:56

❤ Kram ❤

Lena

27 februari 2013 20:17

Tack mina fina♥ Kram♥

wiolettan

27 februari 2013 17:02

Känner med dig.
Detta med saknad och sorg är svårt, svårt att sätta ord på och svårt att komma över.
Livet går vidare men saknaden finns kvar. Men Lena, tänk på att han fick en fin tid hos dig och sin familj.

Varm styrkekram tilll dig.

Lena

27 februari 2013 20:15

Tack♥ du har så rätt♥ & jag har inget facit att ta till...

Han var oändligt älskad♥ & på förmiddagen blev allt bara svart av längtan, sorg & gråt, han fattas mej så oändligt...

Kram♥

paloma

27 februari 2013 18:53

Håller med det wiolettan skriver! tänk vilken fin tid han hade hos er!han sitter nog på ett litet moln nu och tittar på er! och minns sin älskade matte! Sörj inte att han är borta utan gläds åt att han har funnits! och tänk den korta tid han kom på jordelivet valde han just dig till sin matte! För han visste! han skulle få det ästa hemmet och finaste Matte och kompisar han kunde få! kram

Lena

27 februari 2013 20:12

Tack♥ Fast jag har ännu inte kunnat tänka så...

Kram♥