skånepågen

15 augusti 2012 20:56

Hej.
Förstår att något hemskt har hänt. Har varit borta från bloggen några veckor p g a en husbilsresa.
Beklagar med det varmaste.

Kaisa

15 augusti 2012 21:25

♥♥♥♥♥ Älskade Lena, läser och tårarna rinner, så fruktansvärt..... Ord räcker inte till.... Ni har mitt djupaste deltagande! ♥♥♥♥♥

GeddFish

15 augusti 2012 22:10

Tänk dig, finaste älskade Lena, att jag förstår varenda ord du skriver. Ni gjorde så rätt i att åka ut lite, se andra vyer och bara vara ni. Gossa lite extra med Märta och Malte. Och gråt ut din sorg, det läker, precis som naturen gör.
Vad go din mamma är, mamma är alltid mamma.
Ni finns i mina tankar, jag vet hur ont det gör.
Bamsekramar♥♥♥

Helén med Mastiffer

15 augusti 2012 22:42

Tittar in och lämnar några kramar!

Kikkan

15 augusti 2012 22:57

Kära Lena, vet ju att Din kära Mamma är en av världens bästa,kan se henne framför spisen. Skönt för Er att resa bort en liten stund, säker på att Märta & Malte gillade det också. Sköt om Er alla. Slår nog en signal om någon vecka när vi är på släktmöte i Småland, känner Du inte för att prata har jag all förståelse. Massa kramar ♥♥♥

Piedra

16 augusti 2012 08:38

Käraste Lena, jag vet hur svårt det är att förlora någon man älskar. Sorgearbetet är svårt och tar tid. Jag är med er i tankarna! Stor, stor kram! ♥♥♥

Tina

16 augusti 2012 08:58

Sorg är så svårt och så jobbigt och så djävligt... Mitt i eländet är det så fint att ni tar så väl hand om varandra i familjen, och att de fyrbenta tvingar er att hålla igång. Bloggandet är också bra för själen.
Ta hand om dig.
Kram

anki

16 augusti 2012 09:14

Jag vet precis hur du känner....och smärtan och förlusten går inte att förklara för någon som inte förlorat sin älskade hund. Det är 15 år sedan vår älskade rottweiler fick somna in (beslut som vi fick ta) och smärtan var obeskrivlig....och vi saknar henne fortfarande och tänker och pratar om henne.

Man får gråta och gråta och gråta.Din sorg avtar så småningom men Petrus kommer ju alltid att finnas i era hjärtan och blir aldrig glömd och kommer alltid att var saknad. Jag vet att du älskar alla dina hundar men tror att Petrus var speciell för er.






Kramar till er alla <3

Ingrid

16 augusti 2012 10:53

Tänk att mammor alltid är mammor <3 <3 <3

Tänker på er...

Blessingsrehab

16 augusti 2012 11:22

Tröstekramen♥..Bless

ErikaSH

16 augusti 2012 15:02

Som någon säkert redan har skrivit så måste det var alla hundars dröm att vara hund hos er och Petrus hade ett underbart liv den tiden han fick på jorden! Kram på er <3

Magnus & flocken

16 augusti 2012 17:35

Älskade farmor<3...... Gråter med er och kan bara säga att Petrus kunde inte haft en bättre familj. Hoppas att det kommer att kännas lättare med tiden och att ni kan se alla fina stunder ni hade tillsammans och med facit i hand så gjorde ni helt rätt<3
Massor av kramar från oss till er<3

Kerstin.

16 augusti 2012 18:55

Tänker på er!!!!!

Kram Kerstin....

paloma

16 augusti 2012 20:04

Skall försöka ge er lite tröst!:( fast jag bara vill gråta själv! När Min son Marcus dog sa prästen så fina ord till mig när jag var som mest förtvivlad! Marcus har inte gått bort! Han har bara bytt rum! Han kommer alltid sitta på din axel och skydda dig som han älskade mest av allt! På så sätt kommer han ALLTID! vara med dig nu mer än någonsin förr! STYRKEKRAM <3

Anna

16 augusti 2012 22:11

Ni gör helt rätt i aktivera och hitta på saker i vardagen med Märta och Malte så mycket som möjligt. De små älsklingarna kommer nog inte över sin sorg i första taget men ni kan få dom att tänka på annat. Precis vad som gäller för oss människor!

Nu får Malte ta över ledarrollen! Det kommer naturligt allting var så säker! Ni fixar detta galant! Det kan man redan se!

Så söta Goa hundar ni har!

Fånga dagen!
Ps. MAT ÄR LIVET !!!

ANNA



Anna

paloma

17 augusti 2012 12:22

Tänder ett ljus i dag för lilla älsklingen<3 kram