Sorgen blev för tung, så vi drog till skogen vovvarna & jag på förmiddagen...
Bara lufsa omkring & andas, kändes skönt, skogen är mitt andra hem, så är det.
Är så svag när jag hör om andra som mist sina 4 benta, vilket hänt, en fralla som åt en giftig vårlök när den var med i blommlandet...
Förstår deras sorg & slungas själv tillbaks till helvetet...
Lyssnar på Mikael Wiehe Kärleken vet... & tårarna rinner igen...
Varit på vårdplanering för min brukare, blev ett bra möte
Nyss tagit ett så fantastiskt foto på Malte & gubben
det får ni senare
Kram kram
Kaisa
8 april 2013 18:23
Så hemskt, så hemskt... En vårlök.... finner inga ord! :-(
Det är en underbar bild med de tre i korgen och så mycket kärlek!
Kram på dig!
http://andestyrka.blogspot.com
Lena
8 april 2013 22:38
Så sant, & så fort livet kan förändras, gäller oss alla, både 2 & fyrbenta...
Tack & kram♥
Stephanie
17 april 2013 21:17
Ja, vår lilla Laika, hon ryktes bort alldeles för tidigt. 3,5 år blev hon bara. Vi som drömde om en framtid med henne. Där hon skulle bli en gammal gråhårig fralla! Men så blev det inte. Allt för att hon åt den där hemska vårlöken. Tänker på henne konstant, det går liksom inte att acceptera. Och att hon låg på sjukhuset i Helsingborg i två dygn. Jag hoppas innerligt att hon inte hade ont. Den lilla kroppen. Min lilla guldklimp. Åh vad jag önskar att man kunde vrida tillbaka tiden!!!
Men ja, som Kicki skrev på sin blogg, nu leker dom i himlen våra änglafrallor.
Det är en stor GLÄDJE för mig att titta in på din blogg. Se dina fina frallor. Vilken otrolig kärlek! Tack för det!
Kram från Ängla-Laikas matte!
Lena
19 april 2013 00:09
Hinner inte läsa många rader innan mina tårar strömmar...
Jag vet att Petrus & Edgard mötte henne med en puss på var kind♥
Jag vet åxå att saknaden gör så fasansfullt ont...
Tack♥ & Kram till dej♥ & Kram till Ängla Laika♥