Märta & Malte har intagit sängen, & väntar på mej! husse sover redan & ligger i andra änden av huset, för han ska upp tidigt & jobba...

Oj vad jag märker att vovvarna vill vara nära varandra, om kvällarna när vi ligger & myser, då gosar dom ihop sej så sött  eller så knöar dom båda ner sej mellan oss, där det egentligen inte fanns plats  

             Godnatt vår fina Prins Petrus, vi älskar dej  

                                          Kram   

Så här somnade Malte igår kvällst, i en omfamning  

Igår på jobbet, beklagade en kolega att vi mist Petrus...

-Ja sa jag, han var vårt barn & det är tungt, så tungt...

-barn sa han frågande??? fast ok, säger du det så är det så för dej, fast jag har alldrig förstått den djupa känslan till ett djur...

-stackare tänkte jag då...

Kloka Johanna E, berättade för mej så bra den känslan, hur en klok kvinna sa en gång:

-Man får inte en stor kärlek att portonera ut bland nära, man delar den inte, utan man får mer & mer kärlek för alla som förtjänar just din kärlek, & den tar alldrig slut  

Jag har alltid sagt just dom orden, min kärlek räcker för alla de mina! oavsett om dom har 2 eller 4 ben...

Självklart är en hunds liv olika mot vårt, på många vis, deras liv går fortare, & att dom lever efter våra önskningar & beslut...

Vi är förståss alla olika & känner olika, & det respekterar jag.

Katt, hund, fågel, häst, alla kan dom krypa under skinnet på en, & trolla bort en i ett saligt kärleks rus...  

Från det Petrus kom hem till oss, har han varit så älskad man kan vara... eller det var han redan från dag ett i hans liv  

Alltid sovit i sängen, hängde med på allt, så innerlig, pussig, alltid så tok glad, kelig & klok 

& så en dag faller allt... som ett korthus....

& inget blir som förut....

Han fattas oss i allt vi gör, allt allt allt... & ärret har jag alltid kvar inom mej...

För en del är hunden bara en hund & för en del är den mer än en hund, alla är vi olika, med olika känslogregister... & mej kan ingen ändra på, min kärlek räcker till alla mina älskade  

Men i denna sorg, har jag ändå en stor fallskärm, min underbara gubbe, Märta & Malte, som finns runt en 24 timmar om dygnet, just det här omslutandet, har betytt så oerhört mycket för mej  sedan att man har berikats med dom underbaraste sönerna, & övrig familj är åxå så fantastiskt, lixom alla underbara vänner, som förstår  & så bloggen... jag har läst era underbara komentarer gång på gång på gång ska ni veta & dom värmer så enormt  

Jag är fortfarande ingen muntergök, & tårarna tycks alldrig ta slut... men faktiskt så kändes det skönt en stund idag åxå, jag har suttit & kollat på korten från när jag bloggade på Expressen, bilder på Petrus som liten, & då kände jag glädje  & så kollar jag varje dag tillbaks under menyn, vad jag gjorde för 1 & 2 år sedan, & kan le & minnas med glädje  

Igår var det 3 veckor sedan Petrus somnade, men det jobbiga började redan flera dagar innan, då han lades in på sjukhuset... 

Jag får se tiden an & hoppas på bättre & muntrare tider, & detta är en del av livet, jag vet...

                                    Petrus små bebis tassar  

                                   Kram mina fina!