Direktlänk till inlägg 31 augusti 2012
Så här somnade Malte igår kvällst, i en omfamning
Igår på jobbet, beklagade en kolega att vi mist Petrus...
-Ja sa jag, han var vårt barn & det är tungt, så tungt...
-barn sa han frågande??? fast ok, säger du det så är det så för dej, fast jag har alldrig förstått den djupa känslan till ett djur...
-stackare tänkte jag då...
Kloka Johanna E, berättade för mej så bra den känslan, hur en klok kvinna sa en gång:
-Man får inte en stor kärlek att portonera ut bland nära, man delar den inte, utan man får mer & mer kärlek för alla som förtjänar just din kärlek, & den tar alldrig slut
Jag har alltid sagt just dom orden, min kärlek räcker för alla de mina! oavsett om dom har 2 eller 4 ben...
Självklart är en hunds liv olika mot vårt, på många vis, deras liv går fortare, & att dom lever efter våra önskningar & beslut...
Vi är förståss alla olika & känner olika, & det respekterar jag.
Katt, hund, fågel, häst, alla kan dom krypa under skinnet på en, & trolla bort en i ett saligt kärleks rus...
Från det Petrus kom hem till oss, har han varit så älskad man kan vara... eller det var han redan från dag ett i hans liv
Alltid sovit i sängen, hängde med på allt, så innerlig, pussig, alltid så tok glad, kelig & klok
& så en dag faller allt... som ett korthus....
& inget blir som förut....
Han fattas oss i allt vi gör, allt allt allt... & ärret har jag alltid kvar inom mej...
För en del är hunden bara en hund & för en del är den mer än en hund, alla är vi olika, med olika känslogregister... & mej kan ingen ändra på, min kärlek räcker till alla mina älskade
Men i denna sorg, har jag ändå en stor fallskärm, min underbara gubbe, Märta & Malte, som finns runt en 24 timmar om dygnet, just det här omslutandet, har betytt så oerhört mycket för mej sedan att man har berikats med dom underbaraste sönerna, & övrig familj är åxå så fantastiskt, lixom alla underbara vänner, som förstår
& så bloggen... jag har läst era underbara komentarer gång på gång på gång ska ni veta & dom värmer så enormt
Jag är fortfarande ingen muntergök, & tårarna tycks alldrig ta slut... men faktiskt så kändes det skönt en stund idag åxå, jag har suttit & kollat på korten från när jag bloggade på Expressen, bilder på Petrus som liten, & då kände jag glädje & så kollar jag varje dag tillbaks under menyn, vad jag gjorde för 1 & 2 år sedan, & kan le & minnas med glädje
Igår var det 3 veckor sedan Petrus somnade, men det jobbiga började redan flera dagar innan, då han lades in på sjukhuset...
Jag får se tiden an & hoppas på bättre & muntrare tider, & detta är en del av livet, jag vet...
Petrus små bebis tassar
Kram mina fina!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 |
15 | 16 |
17 | 18 | 19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|