Det var verkligen -Hej mitt vinterland...        när vi vaknade... Massor av snö...

  Så var det dax för mina missar, som valt mej -kanske är det så? att djuren känner min svaghet & kärlek för de vilsna själar som söker trygghet & lite mat? så säger i alla fall min goa vän M   - ja för vem får inte mat här när den smyger sej försiktigt fram eller flyger hit då rinner mitt hjärta över, för varje liten varelse är en själ för mej, även en bananfluga eller tvesjärt 

Nu valde dom här 2 herrarna mej, ja dom hade valt våra söner åxå, som ärvt sin Mors kärlek för djur   gubben är åxå vänlig, men ser pengarna dom kostar...    ha ha ha   

Idag lyckades vi kastrera den röda pojken   så varsamt   ögondroppar, gick igenom munnen, en ung pojke, fina öron & hull (tack vare min gourmemat  ) & ett litet litet sår som fick salva trots att det läker bra ändå, extra injektion med smärtstillande innan uppvaknandet  

Ligger under en säng & sover kanske sin Törnrosa sömn i trygghet efter månader på vifta... nu ska han bo här, om han inte själv protesterar? då får jag ta till plan B...

Den svarta sötisen som pratar & pratar...

... här pratar han för fullt med mej efter att ha gått ut  

Tyvärr blev han för stressad för att kunna ge en insomnings spruta idag... så stressad för andra gången, som i torsdags när en ev familj var här för att se om det var deras kille? vilket det inte var, denne hade inget chip, vilket vi kollade då, han blev fullkomligt livrädd... men förlät mej & blev kramig igen dagen efter...

Samma idag, blev så rädd när han såg min vän som stod beredd att ge honom lugnande... avbröt... & på eftermiddagen lät jag honom gå ut... så glad när jag för en stund sedan ser honom ropandes på mej på gården   vågade inte komma in, hur jag än försökte, så han fick sin mat utanför dörren... börja om & få tillbaka hela förtroendet igen... nu får ingen komma hit & tro sej äga honom, han ska få vila sin själ & bli trygg  älskar honom så  så skör, så känslig, bara mej han litar på, det vet vi nu  

Förr när vi hade en stor bya gemenskap, när byagemenskapen var fantastisk, fester, resor, kalas, födelsedagsfiranden, Jul gemenskap m.m.    & då jag kallades för "Katt-mamma"   ...  men som med så mycket annat, förändras liven, man blir äldre, bortgångar, skilsmässor... 

Katter är ljuvliga djur  & nästa vecka måste jag släppa min finaste älskade Tussan  jag var med när hon föddes för 16 år sedan & nu ska jag vyssa henne till ro när hon ska få somna in här hemma i min famn, med min vän som ger henne den sista vilan... lungt & värdigt.... Älskade Tussan, det känns så tungt, men du ska inte lida mer, din tid på Jorden är till ända..

            Varm kram till dej som kikar in  .