Nyår gick i sängläge & lugn, blivit stadigare på benen men det tar på krafterna & helst går jag som en robot för att slippa vrida på huvudet vänder jag istället hela mej, & böjer mej helst inte ner, fortsatt obehagligt vinglig i huvudet, men ändå långtifrån så dålig som månd & tisd var

Malte är ju den han alltid varit, älskar oss över allt, men ack vad han saknar det som vart, den som virvlade upp huset -Märta! hon hördes hon syntes hon bossade & hon lekte som ingen annan & hon äääälskade Malte, tvättade honom & pysslade om honom  & fortfarande efter snart 2 månader är han så lugn... jag brukar undra vem han varit om han flyttat in som ensamhund här? & inte blivit styrd & omhändertagen av Märta & Petrus?...

Det svaret får vi aldrig & livet fortsätter framåt...

I minst 6-7 år har Malte haft jobbigt vid Sista april & Nyår då smällar hörs överallt, ett Sista april år åkte vi iväg med husbilen till Västkusten, där smälldes inget & ett år till Axmar, där var åxå lungt.

I år skulle jag bädda i duchkabinen som alltid vart hans fristad & trygghet under smällarnas tid, i går bara låg han i vardagsummet, brydde sej inte alls, det sköts i byn på kissvändor men han reagerade inte ens, inte heller inne fast det höres högt, åldersdöv är han inte, bara som om "det värsta har redan hänt" ...

Tittar på honom & letar fel, söker efter svar, kissar han för mycket har han diabetes? är det därför hsan är lugn? ska ta honom till en fantastisk veterinär för en hälsoundersökning & lite prover, så mammahjärtat får ro  Gubben, ja han tycker jag fladdrar iväg väldigt långt i mina tankar som saknar både rim & reson...

Idag har vart en lugn dag, mycket pga att jag inte kan göra så mycket & allra helst inte promenera eller åka bil, men gubben & Malte har gått en promenad, annars kan jag ju inte skryta med så mycket uteliv på länge pga regn & annat, Malte fick ett tuggben han gillade & tampades med länge    ja så kramar & pysslar vi ju med honom hela dagarna sedan den 15 när vi blev satta i karantän & hemma dygnet runt tills nu & flera dagar framåt  

Ungen sitter utanför & vill inte in ännu, ibland bara rusar han in ibland trögare, men kommer han in vill han heller inte ut igen förens tidigast 12 i morrn   han är vaken flera gånger om natten för att äta & pussa mej brutalt hårt & ska kela & ligga med huvudet på min kind eller haka & jag ska kila bakom öronen & fast han väcker mej så känner jag bara hans djupa kärlek, & den kan inte störa  

Nu ska jag göra ett fösök till  -kom nu Uuuungen!

              Kramiz mina fina läsare