Fulla i bus & lek, en varm sommarkväll den 10/6 2012
----------------------------------
Gubben vaknade, fick kycklingfile med ungs rostad potatis & broccoligratäng, kaffet fick han på åkern
Uppåt!
Neråt!
& så fick gubben åxå springa, på väg hem hann Märta före oss, för där fanns hästskit på vägen, smask smask tyckte hon, men inte pappa
Vovvarna hade så mysigt & 2 plussgrader! skönt
Fast det är gånger som dessa som gör ont att komma hem efter...
... så är det...
Undrar vart Petrus är... var är hans fina själ... runt oss?... vill så gärna få en förnimmelse av honom, i drömmen eller en känsla, men inget har hänt...
Tiden läker inte alla sår... men livet fortsätter...
----------------------------------------
Gubben jobbar nattskift & vi får roa oss med Melodifestivalen, fast denna omgång känns inte särskilt spännande.
Kram kram
Lena
16 februari 2013 21:13
Tack!♥ Detsamma♥
Kram kram♥
Kikkan
16 februari 2013 21:05
Vi hade solsken ett tag här idag och tydligen kan det blir så i morgon & på måndag också. En skolkamrat kommer flygandes hit i morgon, ska bli kul ha henne här på besök, det blir nog en liten snabbresa över till Frankrike någon av dagarna. Lena, som vanligt jättefina bilder. Ha en bra fortsättning på helgen. Kram ♥♥♥
http://kickssons.bloggplatsen.se
Lena
16 februari 2013 21:13
Men så härligt med kompis besök!! :)))
Jag glömde bort att titta in i Husbilen 6 kolla måtten, men jag gör det i morrn & som sagt, det är inte brottom med den ;)
Kanske? ska vi få se solen i morrn, hoppas!!
Tack & kram kram♥
Kaisa
16 februari 2013 23:19
Jag tror stenhårt på att våra älskade är med oss hela tiden. Det enda dem saknar är en synlig kropp, minerna försvinner ingenstans det är energiminnen. Men vår saknad efter att få prata och beröra dem kan bli så fruktansvärt hjärtskärande... det finns inga ord... Ibland tänker jag: Kanske är det de som lever och vi är döda.
Eller är allt bara en dröm, vackra drömmar blandade med mardrömmar?
Stor kram, skriver med iPhone då det kanske blev konstigt med textningen....
http://andestyrka.blogspot.com
Lena
17 februari 2013 12:06
Men så fina rader♥ & jag tror som du, fast när det gäller Petrus så har jag tappat all den tro jag haft... plötsligt har jag inte svaren...
Åååå en ipone... skulle jag åxå vilja ha ;)
Kram & tack♥
Kaisa
17 februari 2013 12:18
Det är inget konstigt alls att du känner så, för Petrus var din stora glädje och ditt allt. Samhörigheten var så stark så nu när han inte finns längre så har du mist något alldeles underbart som du haft. Din sorg är stor och likaså din stora förlust. Största kramen!
http://andestyrka.blogspot.com
Lena
18 februari 2013 00:23
Tack för dina fina & kloka rader, dom värmer så enormt att höra♥ Tack♥
Kram på dej♥