Emilie

27 september 2012 16:31

Lena, det finns inga ord över den sorg jag känner för att du mist den finaste petrus! Men ord som jag kan berätta för dig är att en mamma till fyrbenta som dig finns det bara en av! Den kärlek du har till dina vovvar går inte att ta miste på! Jag har dig som förebild och önskar att jag kunde vara mer som dig! Du har ett sätt med dina hundar som gör många avundsjuka. Alla hundar som har/får dig till matte är lyckliga hundar, du är fantastisk! <3 Du om någon är skapt för att vara mamma/matte! Det är ord som kommer från mitt hjärta! Alla varma kramar o styrka till min finaste Lena!! /Emilie o enzo

Lena

27 september 2012 18:55

Tack♥ blir så varm i hjärtat av dina underbara rader♥ Tack♥
Kram♥

GeddFish

27 september 2012 16:32

Fina älskade Lena!
Det är inte så länge sen som ni sa Sov Gott till Petrus. Tiden arbetar, otroligt nog, så gör den det, det blir mera barmhärtigt, som jag förut har skrivit. Det är helt naturligt att gråta och sörja. Annars blir det fel. Gråt och sakna! Det kommer alltid att poppa upp en klump i halsen, när du gör något speciellt med anknytning till Petrus, men du kommer att ha snarare till ett leende igen.
Jag talar av erfarenhet. Men vi är alla olika.
Dom varmaste ljusaste kramar från mig till dig /Gerd ♥...♥

Lena

27 september 2012 18:53

Tack för dina fina rader♥ Tack♥
Kram♥

Tina

27 september 2012 17:45

De där mörka tankarna om att man aldrig ... de hör till.
Man får tänka så, man får känna så, man får till och med känna att man älskade den som inte längre finns kvar, lite mer än de man har springandes kring fötterna. Det är helt okej, fast inte många vågar säga det högt, och fast man känner sig skyldig och fast det gör så ont att man känner att man bara inte orkar mer.
Sorg tar tid, och jag tycker du gör helt rätt, den sorg och saknad du känner måste få ta plats och sinnet måste få lov att vara mörkt, precis så länge du behöver känna så.
Jag lider verkligen med dig, för du känner säkert inte igen dig själv och tror att du kommer att stanna i detta svarta för alltid.
Du kanskte till ock med känner dig skyldig de stunder du är glad...
Men en dag, utan att du riktigt vet vad som hände, så kommer det att vända, och du kan känna glädje, utan att samtidigt känna skuld.
Det kommer att bli bra Lena. Det går alltid bra, för bra människor.
Var rädd om dig, finaste Lena

Lena

27 september 2012 18:52

Tack♥
Ja jag kan få dåligt samvete av att le, äta gott osv... & jag känner bara fasa inför att detta ska vara mitt liv, ett tungt ok som alldrig blir lättare...
Men dina rader ger mej i alla fall lite andrum för en stund, det du skriver känns skönt att läsa Tack♥
Kram♥

Kaisa

27 september 2012 18:26

Kära finaste Lena, det är ju så här att bära sorg, det gör så ont och man känner hjärtat brista bit efter bit.... Tänder ett ljus... Kram och hjärta!

Lena

27 september 2012 18:46

Ja jag förstår det...
Tack & Kram♥

roxanna

27 september 2012 18:37

Jag förstår känslan du har, jag saknar fortfarande våran förra hund och det har gått många år nu sen vi tog bort honom. Massa kramar från oss här hemma, vi tänker på er

Lena

27 september 2012 18:44

Tack♥
Kram♥

Kikkan

27 september 2012 23:02

Har det bra i gråa, trista & lite regniga Trosa, men lite solsken hade vi i morse. Åker till V-ås i morgon. Kramkram & ha en bättre dag i morgon ♥♥♥♥♥♥

Lena

28 september 2012 22:33

Tack♥
Hoppas ni haft en fin dag idag!♥
Kram♥

Anna

27 september 2012 23:12

Vet du vad Lena!
Jag kommer inte skaffa mig någon mer hund efter Charlie!
Det har jag redan bestämt!
The one and Only.
Bara vetskapen om att vi bara kommer att vara tillsammans i (om vi får ha tur) ca 12år eller hur gammal en fralla blir gör ONT bara jag tänker på det!
Och dom där kloka ögonen, som ingen annan har...
Jag skulle inte klara av att mista en till.
Vi har dom bara till låns egentligen!

Nej, den dan den sorgen!
Men jag förstår!

Kram på dig!
Anna

Lena

28 september 2012 22:32

♥
Kram♥