Vi flydde fältet förra helgen & kom hem i onsdags, var i dom vackraste djupaste skogar i norra Dalarna, plockat blåbär & hjortron...

Ingen täckning på telefonen på alla dagar, inga mäniskor, bara vi... det var så enormt skönt...

Mitt i ingemansland, dök det upp ett Vildmarks vandrarhem med servering...

Vi stannade, gick en lång fin stig runt en sjö...

& på en sluttning fanns ett hus med veranda mot sjön, där gubben tog en kaffe med dopp, solen sken...

Då hör vi en "kulning" världen stannade till,  så vackert så vackert, tårarna kom...

Mannen stod där på andra sidan sjön & blåste i ett ko horn...

& i samma stund kände jag, att det var Petrus som ville berätta hur fint han har det...

Upplevelsen var så stark, jag är tagen ännu...

Vi mötte mannen på stigen tillbaks, jag tackade honom för det vackra han gjort...

Hundarna & vi åt när vi kom tillbaks till husbilen, & medans gubben diskade, så gick jag & Malte en bit bort, där en "slogbod" stod, någon hade eldat, det doftade av tjärved, Malte & jag satte oss där vid sjön, då kular mannen igen, där på andra sidan sjön, som tack för kaffet vid vandrarhemmet, & jag han spela in en liten bit, men då föll en hund dom hade där i, först tyckte jag den förstörde, men efter en stund så kände jag att det lät fint  Strax kommer filmsnutten, ska bara ladda ner den hit.

Men det första ögonblicket var för oss, det får vi bära med oss i våra hjärtan...

  Lite darrig på handen, himlen ser grå ut, men var blågrå...

Jag har fått en drömm, att spela ko horn...

Det finns en sak som kan få mej att känna glädje i hjärtat, & det är när Malte & Märta leker, busar & gnussar med varandra, dom har verkligen haft en skön tur, vi åxå, fastän mina tårar runnit i en strid ström, saknaden är så enorm, ångesten så svår...

Petrus var en mycket speciell vovve, så makalöst glad, älskade allt & alla  

Skulle kunna berätta löpmeter om hur underbar han varit & är ännu i mitt hjärta...

Vill bara säja att Malte & Märta är lika speciella & underbara, & jag har ingen förmåga att älska ett av mina barn mer än ett annat, & alla är unika & med sina egenheter, & lika högt älskade  

Igår revs såren upp igen, vi hämtade Petrus urna...

Nu är han hemma igen, vår Konungarnas kämpe, vårt allt  

                             Kram /Lena