Vi orkade inte vara hemma, så vi packade i husbilen & drog norröver en liten vända...

Har så många fina vänner, som försår hur vi känner  känns underbart  

Tack fina SO -vi behövde prata, kände vi efteråt... & som du ser blev fikat uppskattat! 

  Tappade all aptit, när Petrus somnade in, då lagade min finaste mamma en kålpudding att ta med på vändan vi nu varit på, för hon visste att sojafärs & kål, nej det hade inte Petrus gillat. Har så svårt ännu för att äta saker han gillade...

Denna var den godaste maträtt jag någon gång ätit i mitt liv, & jag kunde äta utan att känna ångest... när jag berättade det för mamma nu på kvällen, så ställde hon sej på en gång & gjorde ett gäng till, som jag får hämta i morrn, det är en mammas omsorg det 

Hittade lite hjortron, alltid något & så handplockade jag blåbär.

Malte & Märta har haft skoj med varandra, om än hon inte hänger med på tok fnatten Malte får, som pappa Petrus kulle ha gjort...

Har sparat lite Petrus hår som jag tar fram & snuffar på lite då & då  

Ge mej en puss pappa, sa Malte hjärtat  

Förlusten av vår älskade Petrus gör så ont så ont så ont...

Jag går & säger hans namn hundra gånger om dagen... Petrus.... lilla Petrus.... Petrus ungen... Petrus... & så gråter jag...

Var så skönt att vandra där på myrarna i stillhet, bara få vara, gråta om jag ville, & minnas allt fint han fått uppleva... men sorgen är lika fasansfullt tung...

-Carpe Diem- för i nästa ögonblick kan det vara för sent...

                                               Kram  /Lena