Vi gick emot våra känslor igår åxå, & åkte ut till en ö... känslan var så overklig...

Malte var så loj & vilsen, inget spring i benen, när vi gick runt ön gick han bakom mej...vadade lite i vattnet, men inget hopp & lek...

  Fika fick dom, lixom gubben & det åt dom med god aptit.

Idag är Malte åxå loj, undra om det börjar komma ikapp honom?... eller är det våra brustna hjärtan som betynger honom?...

Fast en glädje som fick oss att le som han gjorde på förmiddagen, var att äta upp kakorna på kakfatet som stod på köksbordet!  3 ballerina choklad, hoppas han inte blir sjuk av chokladen?... & 2 mujka blåbärskakor, dom var hemmagjorda & nyttiga.

Ingenting känns lättare, allt är så svart, svårt & mörkt, -finns det någon väg ut?...

Det första jag frågar gubben när vi vaknar är:

-kom Petrus till dej i drömmen inatt?

Men ännu har han inte gjort det, till någon av oss...

Fick ett så fint kort nyss, med finaste tanke & styrka, men vet inte från vem?... men det kändes alldelens underbart, Tack 

                                       Kram  /Lena