Sorgen fortsätter...

Fast jag har inte orkat ta det till mej ännu...

Med oss hem idag fick vi detta brev.

Märta har fått diagnosen Atopisk dermatit..

Atopi är en medfödd genetisk sjukdom...

Allergiska besvär kan som regel inte botas, bara lindras...

Tillståndet blir värre med åren och man måste lära sej leva med det...

Slutliga prover ska tas nästa vecka...

Nu kan vi bara hoppas att himlens alla änglar förskonar vår lilla Pärla Märta...

Vilken avsky jag känner mot Märtas uppfödare...

Den kenneln heter Eternal Stars....

                                   Kram & sov så gott...

                      Prinsessan Märta Louise!  

Vet ni vad det stog i Märtas Journal från Djursjukhuset?

-Gullig!

-Å så det värmde ett moders hjärta!  

Träffade en Hudspecialist som tittade i Märtas öron idag, helt fantastisk var hon!

Berättade, förklarade, ritade! tog sej all tid! Labb analyste åxå från öronen, eller det svarta örat är det som krånglar!

Nu blir det Allergitest nästa vecka! till att börja med, känns tryggt...

Sedan läste hon åxå Journalen, från när hon Opererades för Toncillerna

...mindre kul...

Märta hade fått blodtrycksfall och försvunnit för dom...

Läget blev akut! men dom fick igång hennes hjärta igen...

Det första!!!!!! jag frågade Vetrenären som skrev både ut & in henne den dagen var!

-Hade hon det jobbigt i narkosen?

-hur mådde hon under operationen?

-hur mådde hon när hon vaknade?

-De var baske mej det första jag frågade honom!

& han svarade att:

-De gick så bra så, inga komplikationer! hon mådde bra hela tiden!!

-Får en Vetrenär stå & ljuga mej rakt upp i ansiktet så!???

-Fy Fan va förbannad jag känner mej!!!!

Å så säger han till mej att:

inom ca 6 månader kan lite vävnad växa tillbaks, då brukar man skrapa, men under narkos.

Denna Specialistvetrenär idag stog helt frågande?

Märta söver man INTE i onödan och rekomenderar självklart inte till det igen efter at ha läst Jurnal antekningarna!!

Hon berättade att denna vävnad som kommer tillbaks, är ändå så lite, så det kommer hon inte ha några problem med i alla fall, och vore det hennes hund, skulle hon inte! göra det, med tanke på narkosen...

Om jag nu är på semester & något händer Märta, så hon måste sövas, då är det väl ytterst viktigt att jag kan informera om vad som hände henne!!!

-Fick klart medhåll!!

Det känns som om jag vill ringa upp denna vetrenären och be om en förklaring!!!

-Undanhålla "Livs viktig" information för mej!! JÄVLA IDIOT!!!

-Det som hände hände! det var väl inte hans fel! så varför mörka???

När jag lämnade Märta den där morgonen, tog den underbarasete sköterska han om oss! sedan kom vetrenären,(OBS! inte vår bästa Per) satte sej lite nonchalant på britsen... tappade träskon i golvet...

-jo jag kände där & då en oro inför honom...

-men sa till mej själv,

-du är nojjig nu Lena! klart han kan sin sak!

-Ni vet de där med att lyssna på sin inre röst...

Märta lever!  det gick bra, men hon denna Vetrenär förstog om Märta var medtagen fortfarande!

Först den första strapatsen som hon trodde hade tagit något otroligt mycket av hennes kraft, kanske var det tillockmed den som gjorde Märta så svag så Pencelinet blev för mycket... hennes kropp sa stopp!

Nej ju mer jag skriver, ju mer bestämd blir jag på att få prata med honom! basta!

                                            Kram!...  

         Kärleks Märta med mamma...  

Morrn morrn! solen strålar!!!  & -5...

Ska iväg till mitt älskade jobb! men bara några timmar, vovvarna är hemma med "pappa"  

                            Kram & fin måndag!